”Kulturinstitutioner får ett extra stort värde i kristider”

När världen känns allt mer osäker blir behovet av gemenskap, berättelser och kulturella mötesplatser större än någonsin. För Olov Carlsson, områdeschef i norr på Sveriges Radio, handlar beredskap både om att sprida samhällsviktig information och om att skapa trygghet, hopp och sammanhang genom kultur. Måndag den 15 juni kommer han till Acusticum för att delta i Acusticum Talks och samtala om varför vi måste fortsätta mötas i kulturen, även när omvärlden skakar.

Hur ser ni på Sveriges Radio på omvärldsläget?

Vi är, precis som övriga aktörer, väl medvetna om att vi lever i en orolig omvärld. Sen behöver inte det nödvändigtvis betyda att det blir krig, men vi ser att många samhällsfunktioner upplever en högre stress i form av påverkanskampanjer, polarisering och ett förändrat samhällsklimat generellt.

Hur ser ni på er egen roll i händelse av kris?

Det handlar ju dels om att få ut samhällsviktig information, men det är också viktigt att radion finns där som trygghet och som avkoppling. När vi hälsar på våra kamrater i Ukraina, vilket vi gör löpande, så pratar de mycket om vikten av det finns något att skratta åt, att det spelas musik och liknande funktioner. Där har vi på radion en viktig roll. När strömmen går är det bara FM-radio som fungerar.

Hur ser du på relationen mellan information och redan upparbetat lokalt förtroende? Vilka platser eller aktörer är särskilt viktiga för att nå människor lokalt?

Dels behöver man naturligtvis säkerställa att det finns en samhällsstruktur som kan leverera. Att myndigheter, kommuner, länsstyrelse och så vidare- att de finns där som tydlig funktion. Det är viktigt att komma ihåg att vi på Sveriges Radio är en självständig aktör. Vi gör våra egna bedömningar även i kris. Man kan liksom inte boka tid hos oss för att få ut sitt eget budskap. Vi är inte militärens eller statens propagandamaskin. Vi kommer att fortsätta göra våra egna publicistiska bedömningar och även granska hur militären och staten fungerar, även i kris eller krig.

Förutom att tillhandahålla information är ju journalistik också en förmedlare av berättelser, både om människor och samhället i stort.

När omvärlden blir mer orolig, vilken roll har dessa berättelser?
De är ofantligt viktiga. Vår stora styrka är ju att vi kan förmedla vittnesmål och berättelser, både det som kan vara hoppgivande och roliga, men också om saker som inte fungerar. De bästa berättelserna sker genom olika former av vittnesmål, där människor själva får berätta vad de varit med om.

Hur ser du på kulturens roll i en orolig omvärld?

Kulturinstitutioner får ett extra stort värde när samhället och samhällsfunktioner i övrigt blir störda eller satta på paus. Jag var ansvarig chef för all produktion på Sveriges Radio under coronapandemin, inklusive Berwaldhallen med Radiosymfonikerna och Radiokören,  och det blev uppenbart hur viktigt det är att även en sådan institution fortsätter fungera och fortsätter att ge folk konsertupplevelser. Det var jätteviktigt för att folk skulle orka hålla hoppet uppe under pandemin. Vi såg att lyssnandet ökade på alla våra kanaler, och också att många fler sökte sig till oss för just konsertupplevelserna. Det gjorde man för att det gav en känsla av trygghet och normalitet.

Har ni på radion samarbeten med olika kulturinstitutioner?

Ja, det har vi. Vi har kontinuerlig kontakt med kulturinstitutioner, inklusive Acusticum. Det är heller inte så längesen vi var och spelade in i Piteå. En del av vårt uppdrag är att åka runt och spela in det som görs hos dessa institutioner och förmedla den kulturen till en nationell publik.