Klimatomställningen kräver fler lösningar än en

Nyheterna om pionjärkoncept och nya verksamheter med det gemensamma målet att bryta fossilberoendet är många. Vid Bottenvikens havsband är dock alternativa drivmedel inget nytt. Här finns nämligen världens största producent av Råtalldiesel med 20 år i branschen.

Enkelt förklarat handlar det om en resa som börjar i skogen, går vidare till pappersbruken där råtallolja blir en restprodukt. Sunpine köper sedan in och separerar beståndsdelarna i råtalloljan, via en process som kan liknas vid destillering.

Av de ämnen man isolerar i processen, tillverkas framförallt en Råtalldiesel som vidareförädlas av bränslebolag till HVO. Ett fossilfritt drivmedel som sett till råvara, inte tillför någon ny fossilbaserad koldioxid till kretsloppet.

Utöver Råtalldiesel tillverkas även ett flertal andra bioprodukter av den överblivna talloljan med skogen som ursprung – eldningsolja för uppvärmning, harts för färg- och limtillverkning samt alfa-pinen som används som doftnot i produkter som ska ha en doft av skogen.

David Öquist är VD för Sunpine sedan sju år tillbaka och har bland annat varit med om att ta verksamheten från en nationell till en global marknad. Då han företräder en relativ “veteran” inom grön omställning, stöter han ibland på förutfattade meningar.

– I valtider kommer många ministrar hit och vill prata. Då kommer ofta frågan “vem är er finansiär?” Men vi är självfinansierade, vi är “up and running” och tjänar våra egna pengar.

Många verksamheter inom det vi svepande kallar “grön omställning”, möter utmaningar kopplat till långsiktig finansiering, volymproduktion eller kommersialisering. Ibland en kombination. Hur har Sunpine lyckats navigera rätt och gå från idé till produktion och lönsamhet?

– En viktig del är att vi producerar en produkt som redan existerar, har en marknad och en värdekedja. Råvaror till flytande drivmedel är i sig inget nytt för världen – vår produkt är bara ett mer hållbart alternativ.

– En annan stor fördel var att vi redan från start hade ägare som representerar hela värdekedjan – från råvaruleverantör till slutkund. Vi har därigenom inte jobbat med löften om att ha en kund när vi väl är igång, utan kunden fanns med från start och hade ett starkt incitament att vi skulle komma igång.

Vad har framgången till trots varit det mest utmanande?

– Det är nog den resa vi gjorde när vi gick från en modell som ryms på ett kaffebord, nästan en pappersprodukt, direkt till skarp produktion. Vi hoppade helt enkelt över steget med en pilotanläggning, och det var en tuff utmaning.

I konferensrummet vid Sunpines fabrik på Haraholmen finns också just denna lilla modell som visar de grundläggande stegen i processen. Sunpines bärande idé och koncept i ett kompakt format. På andra sidan fönsterglaset tornar oöverskådliga mängder rostfria rör upp sig, i ett imponerande industrikomplex där samma process, i stor skala, kan producera 200 000 ton Råtalldiesel om året.

Under större delen av Sunpines 20-åriga historia har Råtalldiesel främst gått till den nationella marknaden. I och med att politiken kraftigt ändrat kurs under de senaste åren, inte minst vad gäller den så kallade “reduktionsplikten”, förändrades dock marknaden radikalt.

– Man kan väl säga att Sverige gick från att vara ett föregångsland inom EU till att lägga sig på en av de lägsta nivåerna inom unionen. Jag tror många har en bild av att Sverige och EU går hand i hand men här har Sverige gått i motsatt riktning.

Reduktionsplikten handlar i korthet om krav på inblandning av biodrivmedel i fossila drivmedel som till exempel konventionell diesel. Detta för att minska tillförseln av fossil koldioxid till atmosfären och i förlängningen global uppvärmning. I siffror förändrades reduktionsplikten drastiskt med kravställda nivåer upp till 30 procent andel biodrivmedel så sent som 2023, för att i januari 2024 reduceras till sex procent. Den kravställda nivån har på senare tid, åter stigit till tio procent.

Vad innebar den här reformen för Sunpine?

– 2024 blev ett tufft år för oss i och med att den svenska HVO-marknaden i princip försvann. Men 2025 växlade vi upp, satsade på den europeiska marknaden och nådde under året ett nytt produktionsrekord för anläggningen. Sänkningen av reduktionsplikten får konsekvenser för Sveriges möjligheter att nå klimatmålen, men för Sunpine blev det början på en spännande exportresa.

Vad är din prognos för Sunpine och HVO-drivmedel framåt? Och var finns flaskhalsarna?

– Man kan säga såhär; förra året körde vi båda produktionslinjerna för fullt, hela året, för första gången. Tidigare har det inte funnits marknad för det.

– Och för varje procent stora ekonomier som Tyskland höjer sin reduktionsplikt så ökar efterfrågan enormt. De kommande fem åren kommer HVO-marknaden i Europa att växa med 300 procent och det finns inte råvara som kan matcha det behovet – det är den allra största flaskhalsen.

Råtalloljan är som tidigare nämnt en restprodukt från pappersproduktion, vilken i sin tur har skogen som råvaruursprung. Skogen och skogsbruket är dock därigenom en central del i råvarukedjan även för Sunpine.

Utifrån ditt perspektiv, hur viktigt är skogsbruket för att klara omställningen och hur ser du på den aktuella debatten?

– Vi kan inte lyckas med omställningen utan att nyttja skogen, då är vi helt chanslösa. Vi behöver en energimix där elektrifiering, biobränslen och nya innovationer samspelar. Och här är skogen central.

– Men skogsbruket måste så klart anpassas för att bevara till exempel den biologiska mångfalden. Vi behöver ta hänsyn till hållbarhet, vetenskap och försörjningsgrad och hitta en övergripande lösning – snarare än att välja en ensam väg framåt.

David Öquist säger att han och Sunpine är väldigt positiva till elektrifiering, men att det saknas såväl el som rätt volymer av metaller till elbilsbatterier för att elektifieringen idag ensam ska kunna leda omställningen i hamn.

Avslutningsvis, hur ska vi då verka för att hitta en långsiktig väg framåt, en väg som gör att vi kan nå klimatmålen?

– Jag tror att vi behöver tänka långsiktigt och kortsiktigt på samma gång. Omställningen behöver kunna ske här och nu, och om tio år. Och här behöver vi skapa incitament för alla olika lösningar, snarare än att välja en ensam vinnare.

– En fråga vi behöver ställa oss på nationell och EU-nivå är: Om vi kraftigt minskar uttaget av skog, blir det verkligen bättre då – och till kostnad av vad?

– Mitt svar är enkelt: även om ett kalhygge kan ge en mer visuell effekt på kort sikt, så är det global uppvärmning som är det akuta problemet. Att ansvarsfullt nyttja skogen är den bästa lösningen vi har för att förändra utsläppen här och nu.