”Vi är alla överens om att vi vill ha gröna och levande skogar”

Han är den första biologen som anställdes på en strategisk position inom skogsnäringen och personen som tog FSC till Sverige, märkningen som visar att trävaror kommer från ett hållbart skogsbruk. I dag är Olof Johansson skogspolitisk chef på Sveaskog och har arbetat så länge inom bolaget att han både har kunnat påverka och själv fått uppleva hur Sveriges största skogsägare förändrats när det gäller skogsbruk och naturhänsyn. 

– I slutet av åttiotalet fanns ett uppdämt behov av förändring hos alla som arbetade inom skogsbruket man ville helt enkelt arbeta mer naturanpassat. 

Sveaskog insåg i samma skede att det tidigare skogsbruket behövde förändras och därför anställdes Olof Johansson som den första biologen inom skogsnäringen i Sverige.

– Jag lärde mig otroligt mycket den första tiden genom att besöka arbetslag ute i skogen. Jag kände att jag hade medvind, vilket gav mig en fantastisk chans att påverka till det bättre.

Olof Johansson formade i princip sin egen tjänst och det märks att han är stolt när han talar om vad han åstadkommit under sina nästan fyrtio år på det tidigare statliga bolaget Domänverket. Han har varit med om tre omorganisationer och är övertygad om att skogen inte ska detaljstyras av staten. Enligt Olof Johansson har den nya skogsvårdslagen från 1993 och införandet av FSC-certifieringen bidragit till ett mer naturanpassat skogsbruk och gett skogsägare ett större eget ansvar för miljöhänsyn och naturvård. Den långa tjänstgöringen på dagens Sveaskog har gett honom ett unikt kunskapskapital när det gäller naturvård och skogsbruk.

– De skogsvårdsåtgärder du gör i skogen i dag visar sig tidigast om trettio år. För att förstå konsekvenserna av skogsbruk och naturåtgärder behöver man ett långt perspektiv, gärna hundra år.  

Skogen har formats av naturliga processer som brand, stormar och översvämningar, vilket har skapat variation i träslag och substrat. Dessa processer har pågått under lång tid och haft stor påverkan på skogens utveckling. Den norrbottniska skogen är till stor del präglad av återkommande bränder som förnyat skogen och gett andra arter möjlighet att etablera sig. Mänsklig påverkan har också varit en del av skogens historia, genom svedjebruk och bete som format landskapet under tusentals år.

– Människor tror att skogen är statisk och att den ska vara orörd, trots att den aldrig har varit just orörd. Vi ser naturen som något man ska betrakta men det många glömmer är att människan alltid har varit en del av ekosystemet.

– Vi har mer tillväxt i skogen än på hundra år, och vi har dubbelt så många riktigt gamla träd när man tittar på riksskogstaxeringen. Det är resultatet av att man lämnat kvar skog vid skogsvårdsåtgärder på ett mer systematiskt sätt. 

Sedan FSC-certifieringen och den nya skogsvårdslagen infördes 1993 har miljöhänsynen i svenskt skogsbruk ökat. Olof menar att betydligt större hänsynsytor lämnas vid avverkning i dag jämfört med tidigare. De länder inom EU som är mest kritiska till skogsbruk är också ofta de länder som har minst skog. Han anser att det är avgörande att vara ödmjuk och lyhörd i samtal med EU-politiker för att nå ut med kunskap om vårt svenska och hållbara skogsbruk. Att förklara att hela trädet tas tillvara och varför både långlivade och kortlivade produkter från skogen behövs eftersom de är i symbios med varandra.

– Träd är runda, vilket gör att vi inte kan göra sågtimmer av hela trädet. Det finns en naturlig orsak till att massa- och pappersindustrin finns, liksom dess sidoströmmar, allt hänger samman.

Men länder utan egen skogsindustri har svårare att förstå sammanhanget. Vi lever dessutom i allt snabbare och mer urbaniserade samhällen. De människor som lever på landsbygden, närmare naturen, upplever han ofta har större förståelse för skogsbruket och dess betydelse för samhällsbygget. Han lyfter Piteå, med dess skogsbruk och pappersindustrier, som ett tydligt exempel. Det snabba samhälle vi lever i bidrar också enligt honom, till att människor inte inser att skogen ständigt förändras och alltid har gjort det som i sin tur leder till att människor har svårt att förstå skogsbrukets betydelse.

– Jag tycker inte att det är en bra utveckling när man försöker fundera ut hur maximerar vi skogens upptag på kort sikt av koldioxid, i stället för att prioritera huvudproblemet, att fasa ut det fossila och fundera över vår egen konsumtion.

I klimatanpassningen ingår också att bevara och utveckla den biologiska mångfalden, eftersom den är en viktig del av skogsekosystemets motståndskraft och bidrar till att skogen förblir vital .

– Jag tycker att man ska börja i den änden att vi använder en förnybar resurs som vi kan använda i det oändliga. Det är en fantastisk råvara på det viset. Men det förutsätter naturligtvis att vi skapar förutsättningar för skogen att leva kvar och fortsätta vara frisk.

– Alla värden inom skogsbruket betyder lika mycket man kan inte plocka bort hänsyn till biologisk mångfald i skogsbruket och säga ”det där struntar vi i, för nu måste vi producera”. Då sågar man verkligen av den gren man sitter på, skogen måste vara levande och välmående.

Olof Johansson betonar också om vikten av att ha en nyanserad bild och att lyssna på olika perspektiv.

– Om vi bara säger ”du har fel och jag har rätt” kommer vi ingenstans. Vi behöver lyssna in varandra och skapa förståelse för att nå någon form av samstämmighet. För vi är alla överens om att vi vill ha gröna och levande skogar.